Cerca una parola nel portale | Ricerca avanzata | Indice di tutte le parole

Mappatura del portale | Ultimi aggiornamenti

Il Piccolo Museo del Lavoro e dell'Industria

Annotazioni storiche e sociali

"Da qui gli Etruschi..."

Luciano Russo

De "mänskliga" rättigheterna

"Barnets" särskilda rättigheter

Alla [andra] "djurs" rättigheter

Allmän Förklaring om

de Mänskliga Rättigheterna

Förenta Nationernas Generalförsamling antog och kungjorde den

10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga

rättigheterna.

Förklaringen antogs med 48 ja-röster, inget land röstade emot, 8

länder avstod.

Omedelbart efter denna historiska händelse uppmanade

Generalförsamlingen alla medlemsstater att offentliggöra

förklaringens text och att "göra den spridd, känd, läst och förstådd

framför allt i skolor och andra undervisningsinstitutioner utan

hänsyn till olika länders eller regioners politiska förhållanden".

Förklaringens officiella text finns tillgänglig på FN:s sex officiella

språk:

arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska.

Vidare har en rad enskilda medlemsländer hörsammat general-

församlingens uppmaning och översatt förklaringen.

Den svenska översättningen har godkänts av svenska regeringen.

Vid hänvändelse till FN:s nordiska informationskontor i

Köpenhamn kan gratis-exemplar beställas av förklaringen på FN:s

sex språk, svenska och övriga nordiska språk samt ett begränsat

antal andra språk.

På denna sida är den fullständiga texten till deklarationen i

Italienska, Engelska och Svenska.

"Allmän Förklaring om de  

Mänskliga Rättigheterna

Inledning

Enär erkännandet av det inneboende värdet hos alla

medlemmar av människosläktet och av deras lika och

oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet,

rättvisa och fred i världen,

enär ringaktning och förakt för de mänskliga

rättigheterna lett till barbariska gärningar, som

upprört mänsklighetens samvete, och enär

skapandet av en värld, där människorna åtnjuta

yttrandefrihet, trosfrihet samt frihet från fruktan och

nöd, kungjorts som folkens högsta strävan,

enär det är väsentligt för att icke människan skall

tvingas att som en sista utväg tillgripa uppror mot

tyranni och förtryck, att de mänskliga rättigheterna

skyddas genom lagens överhöghet,

enär det är väsentligt att främja utvecklandet av

vänskapliga förbindelser mellan nationerna,

enär Förenta Nationernas folk i stadgan ånyo uttryckt

sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna,

den enskilda människans värdighet och värde samt

männens och kvinnornas lika rättigheter, ävensom

beslutat främja socialt framåtskridande och bättre

levnadsvillkor under större frihet,

enär medlemsstaterna åtagit sig att i samverkan med

Förenta Nationerna säkerställa allmän och effektiv

respekt för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna,

enär en gemensam uppfattning av dessa fri- och

rättigheters innebörd är av största betydelse för

uppfyllandet av detta åtagande,

kungör

GENERALFÖRSAMLINGEN

denna

ALLMÄNNA FÖRKLARING OM

DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

såsom en gemensam riktlinje för alla folk och alla

nationer, på det att varje individ och varje

samhällsorgan må med denna förklaring i åtanke

ständigt sträva efter att genom undervisning och

uppfostran befordra respekten för dessa fri- och

rättigheter samt genom framstegsfrämjande

inhemska och internationella åtgärder säkerställa

deras allmänna och verksamma erkännande och

tillämpning såväl bland folken i medlemsstaterna

som bland folken i områden under deras överhöghet.

Artikel 1. 

Alla människor äro födda fria och lika i värde och

rättigheter.

De äro utrustade med förnuft och samvete och böra

handla gentemot varandra i en anda av broderskap.

Artikel 2. 

Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som

uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något

slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion,

politisk eller annan uppfattning, nationellt eller

socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i

övrigt.

Ingen åtskillnad må vidare göras på grund av den

politiska, juridiska eller internationella ställning, som

intages av det land eller område, till vilket en person

hör, vare sig detta land eller område är oberoende,

står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller

är underkastat någon annan begränsning av sin

suveränitet.

Artikel 3. 

Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 4. 

Ingen må hållas i slaveri eller träldom;

slaveri och slavhandel i alla dess former äro

förbjudna.

Artikel 5. 

Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig

eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 6. 

Envar har rätt att allestädes erkännas som person i

lagens mening.

Artikel 7. 

Alla äro lika inför lagen och äro utan åtskillnad

berättigade till lika skydd från lagens sida.

Alla äro berättigade till lika skydd mot varje

åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje

framkallande av sådan åtskillnad.

Artikel 8. 

Envar har rätt till verksam hjälp från sitt lands

behöriga domstolar mot handlingar, som kränka de

grundläggande rättigheter, vilka tillkomma honom

genom lag eller författning.

Artikel 9. 

Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller lands-

förvisas.

Artikel 10. 

Envar är under full likställdhet berättigad till rättvis

och offentlig rannsakning inför oavhängig och

opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans

rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse

mot honom för brott.

Artikel 11. 

1. Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning,

har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans

skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig

rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt

försvar nödiga garantier.

2. Ingen må dömas för handling eller underlåtenhet,

som vid tidpunkten för dess begående icke var

straffbar enligt inhemsk eller internationell rätt.

Ej heller må högre straff utmätas än vad som var

tillämpligt vid tidpunkten för den straffbara

gärningens begående.

Artikel 12. 

Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga

om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej

heller angrepp på heder och anseende.

Envar har rätt till lagens skydd mot sådana

ingripanden eller angrepp.

Artikel 13. 

1. Envar har rätt att inom varje stats gränser fritt

förflytta sig och välja sin vistelseort.

2. Envar har rätt att lämna varje land, inbegripet sitt

eget, och att återvända till sitt eget land.

Artikel 14. 

1. Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta

fristad från förföljelse.

2. Denna rätt må icke åberopas vid laga åtgärder,

reellt grundade på icke-politiska brott eller på

handlingar, som strida mot Förenta Nationernas

ändamål och grundsatser.

Artikel 15. 

1. Envar har rätt till en nationalitet.

2. Ingen må godtyckligt berövas sin nationalitet eller

förmenas rätten att ändra nationalitet.

Artikel 16. 

1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon

inskränkning på grund av sin ras, nationalitet eller

religion ingå äktenskap och bilda familj.

De äga lika rättigheter vid giftermål, under

äktenskap och vid äktenskaps upplösning.

2. Äktenskap må ingås endast med de blivande

makarnas fria och fullständiga samtycke.

3. Familjen är den naturliga och grundläggande

enheten i samhället och äger rätt till skydd från

samhället och staten.

Artikel 17. 

1. Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i

förening med andra.

2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom.

Artikel 18. 

Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och

religionsfrihet.

Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro

och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt

eller enskilt utöva sin religion eller tro genom

undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och

iakttagande av religiösa sedvänjor.

Artikel 19. 

Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet.

Denna rätt innefattar frihet för envar att utan

ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga

och sprida upplysningar och tankar genom varje

slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Artikel 20. 

1. Envar har rätt till frihet i fråga om fredliga möten

och sammanslutningar.

2. Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Artikel 21. 

1. Envar har rätt att taga del i sitt lands styrelse

direkt eller genom fritt valda ombud.

2. Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt

land.

3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för stats-

makternas myndighet.

Denna vilja skall uttryckas i periodiska och

verkliga val, vilka skola äga rum med tillämpning

av allmän och lika rösträtt samt hemlig röstning

eller likvärdiga fria röstningsförfaranden.

Artikel 22. 

Envar äger i sin egenskap av samhällsmedlem rätt till

social trygghet och är berättigad till att de

ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som

äro oundgängliga för hans värdighet och för en fri

utveckling av hans personlighet, förverkligas genom

nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete med

hänsyn tagen till varje stats organisation och

resurser.

Artikel 23. 

1. Envar har rätt till arbete, till fritt val av ,

sysselsättning till rättvisa och tillfredsställande

arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet.

2. Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika

arbete.

3. Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och tillfreds-

ställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv

och hans familj en människovärdig tillvaro och

som, där så är nödvändigt, kompletteras med

andra medel för socialt skydd.

4. Envar har rätt att bilda och ansluta sig till

fackföreningar till skydd för sina intressen.

Artikel 24. 

Envar har rätt till vila och fritid, innefattande rimlig

begränsning av arbetstiden och regelbunden

semester med bibehållen lön.

Artikel 25. 

1. Envar har rätt till en levnadsstandard, som är

tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och

välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad,

hälsovård och nödvändiga sociala förmåner,

vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet,

sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller

annan förlust av försörjning under

omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.

2. Mödrar och barn äro berättigade till särskild

omvårdnad och hjälp.

Alla barn, vare sig födda inom eller utom

äktenskap, skola åtnjuta samma sociala skydd.

Artikel 26. 

1. Envar har rätt till undervisning.

Undervisningen skall vara kostnadsfri, åtminstone

på de elementära och grundläggande stadierna.

Den elementära undervisningen skall vara

obligatorisk.

Yrkesundervisning och teknisk undervisning skall

vara allmänt tillgänglig.

Den högre undervisningen skall stå öppen i lika

mån för alla på grundval av deras duglighet.

2. Undervisningen skall syfta till personlighetens

fulla utveckling och till att stärka respekten för

människans grundläggande fri- och rättigheter.

Undervisningen skall främja förståelse, tolerans

och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och

religiösa grupper samt befordra Förenta

Nationernas verksamhet för fredens bevarande.

3. Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt

barnen, tillkommer i främsta rummet deras

föräldrar.

Artikel 27. 

1. Envar har rätt att fritt taga del i samhällets

kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli

delaktig av vetenskapens framsteg och dess

förmåner.

2. Envar har rätt till skydd för de moraliska och

materiella intressen, som härröra från varje

vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till

vilket han är upphovsman.

Artikel 28. 

Envar har rätt till en social och internationell ordning,

i vilken de fri- och rättigheter, som uttalas i denna

förklaring, till fullo kunna förverkligas.

Artikel 29. 

1. Envar har plikter mot samhället, i vilket den fria

och fullständiga utvecklingen av hans

personlighet ensamt är möjlig.

2. Vid utövandet av sina fri- och rättigheter må envar

underkastas endast sådana inskränkningar, som

blivit fastställda i lag i uteslutande syfte att trygga

tillbörlig hänsyn till och respekt för andras fri- och

rättigheter samt för att tillgodose det demokratiska

samhällets rättmätiga krav på moral, allmän

ordning och allmän välfärd.

3. Dessa fri- och rättigheter må i intet fall utövas i

strid med Förenta Nationernas ändamål och

grundsatser.

Artikel 30. 

Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande

rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna

sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till

att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och

rättigheter."