Vai al sito Redazione e informazione

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Cerca una parola nel portale | Ricerca avanzata | Indice di tutte le parole

Mappatura del portale | Ultimi aggiornamenti

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Il Piccolo Museo del Lavoro e dell'Industria

 

Annotazioni storiche e sociali

"Da qui gli Etruschi..."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Luciano Russo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De "mänskliga" rättigheterna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Barnets" särskilda rättigheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla [andra] "djurs" rättigheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FN:s konvention

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

om barnets rättigheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, antogs

av FN:s generalförsamling den 20 november 1989.

 

Den innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn

och är ett rättsligt bindande internationellt avtal för de länder som

anslutit sig.

 

Det är regeringen i dessa länder som är ytterst ansvarig för att

barnens rättigheter tillgodoses.

 

 

Länderna måste regelbundet lämna rapporter om vad de gör för att

förverkliga barnkonventionen.

 

Rapporterna granskas av FN:s Kommitté för barnets rättigheter.

 

 

Det är en grupp experter från olika länder som ansvarar för

övervakning och uppföljning.

 

Kommittén ger kritik och förslag på vad som behöver göras för att

förbättra situationen för barnen.

 

 

Alla artiklar i barnkonventionen är viktiga och utgör en helhet.

 

Men det finns fyra grundläggande principer som alltid ska beaktas

när det handlar om frågor som rör barn:

 

- att alla barn har samma rättigheter och lika värde (Artikel 2)

 

- att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut (Artikel 3)

 

- att alla barn har rätt till liv och utveckling (Artikel 6)

 

- att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad

(Artikel 12)

 

 

År 2000 antog FN två fakultativa protokoll till barnkonventionen,

för att stärka skyddet för barn i särskilt utsatta situationer.

 

Det ena protokollet handlar om barns indragning i väpnade

konflikter.

 

Det andra handlar om handel med barn, barnprostitution och

barnpornografi.

 

År 2011 antog FN ett tredje tilläggsprotokoll till barnkonventionen

som ger barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s Barnrätts-

kommitté om deras rättigheter kränkts och de inte haft möjlighet

att få upprättelse i hemlandet.

 

 

Sverige har ratificerat, och är därmed bunden av, barn-

konventionen.

 

Riksdagen har dessutom beslutat att barnkonventionen ska bli

svensk lag 1 januari 2020.

 

 

Sverige har anslutit sig till de två fakultativa protokollen från år

2000, men har däremot inte ratificerat det tredje protokollet, och

det gäller därför inte i Sverige.

 

Barnkonventionen ställer både juridiska och politiska krav på

beslutsfattare - och UNICEF:s roll är att arbeta för att reglerna

efterlevs.

 

 

UNICEF finns på plats i 190 länder och samarbetar med

regeringarna för att se till att alla barn får sina rättigheter

respekterade.

 

Barnkonventionen är ett viktigt hjälpmedel för att UNICEF ska

kunna påverka beslutsfattare så att de prioriterar barnen.

 

 

På denna sida är den fullständiga texten till konventionen i

Italienska, Engelska och Svenska.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"FN:s konvention

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

om barnets rättigheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inledning

 

 

Konventionsstaterna,

 

 

som anser att, i enlighet med de principer som

proklamerats i Förenta nationernas stadga,

erkännandet av den inneboende värdigheten hos alla

medlemmar av människosläktet och av deras lika

oförytterliga rättigheter utgör grundvalen för frihet,

rättvisa och fred i världen,

 

som beaktar att Förenta nationernas folk i stadgan

på nytt bekräftat sin tro på de grundläggande

mänskliga rättigheterna och beslutat främja sociala

framsteg och bättre levnadsvillkor under större

frihet,

 

som erkänner att Förenta nationerna i den allmänna

förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i de

internationella konventionerna om mänskliga

rättigheter proklamerat och kommit överens om att

envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter som

däri anges, utan åtskillnad av något slag, såsom ras,

hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan

uppfattning, nationellt eller socialt ursprung,

egendom, börd eller ställning i övrigt,

 

som erinrar om att Förenta nationerna i den allmänna

förklaringen om de mänskliga rättigheterna

proklamerat att barn har rätt till särskild omvårdnad

och hjälp,

 

som är övertygade om att familjen, såsom den

grundläggande enheten i samhället och den naturliga

miljön för alla dess medlemmars och särskilt för

barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt

skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig

sitt ansvar i samhället,

 

som erkänner att barnet, för att kunna uppnå en

fullständig och harmonisk utveckling av sin

personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en

omgivning av lycka, kärlek och förståelse,

 

som anser att barnet till fullo bör förberedas för ett

självständigt liv i samhället och uppfostras enligt de

ideal som proklamerats i Förenta nationernas stadga,

och särskilt i en anda av fred, värdighet, tolerans,

frihet, jämlikhet och solidaritet,

 

som beaktar att behovet att ge barnet särskild

omvårdnad fastslagits i 1924 års Genèvedeklaration

om barnets rättigheter och i Deklarationen om

barnets rättigheter, vilken antogs av General-

församlingen den 20 november 1959, och erkänts i

den Allmänna förklaringen om de mänskliga

rättigheterna, den internationella konventionen om

medborgerliga och politiska rättigheter (särskilt

Artiklarna 23 och 24), den internationella

konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheter  (särskilt Artikel 10) samt i stadgar och

tillämpliga instrument för fackorgan och

internationella organisationer som ägnar sig åt

barnens välfärd,

 

som beaktar att, såsom anges i Deklarationen om

barnets rättigheter,

'barnet på grund av sin fysiska och psykiska

omognad behöver särskilt skydd och särskild

omvårdnad innefattande lämpligt rättsligt skydd,

såväl före som efter födseln',

 

som erinrar om bestämmelserna i deklarationen om

sociala och rättsliga principer rörande skydd av och

omsorg om barn, särskilt med hänsyn till nationell

och internationell placering i fosterhem och

adoption;

Förenta nationernas minimistandardregler för

rättskipning rörande ungdomsbrottslighet (Peking-

reglerna) samt deklarationen om skydd av kvinnor

och barn i nödsituationer och vid väpnad konflikt,

 

som erkänner att det i alla länder i världen finns barn

som lever under exceptionellt svåra förhållanden och

att sådana barn kräver särskild uppmärksamhet,

 

som tar vederbörlig hänsyn till vikten av varje folks

traditioner och kulturella värden när det gäller

barnets skydd och harmoniska utveckling,

 

som erkänner betydelsen av internationellt

samarbete för att förbättra barns levnadsvillkor i

varje land, särskilt i utvecklingsländerna,

 

 

har kommit överens om följande:

 

 

DEL 1

 

 

Artikel 1

 

I denna konvention avses med barn varje människa

under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare

enligt den lag som gäller barnet.

 

 

Artikel 2

 

1. Konventionsstaterna skall respektera och

tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de

rättigheter som anges i denna konvention utan

åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess

föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön,

språk, religion, politiska eller annan åskådning,

nationella, etniska eller sociala ursprung,

egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.

 

2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga

åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot

alla former av diskriminering eller bestraffning på

grund av föräldrars, vårdnadshavares eller

familjemedlemmars ställning, verksamhet,

uttryckta åsikter eller tro.

 

 

Artikel 3

 

1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas

av offentliga eller privata sociala välfärds-

institutioner, domstolar, administrativa

myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets

bästa komma i främsta rummet.

 

2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet

sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs

för dess välfärd, med hänsyn tagen till de

rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess

föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer

som har lagligt ansvar för barnet, och skall för

detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och

administrativa åtgärder.

 

3. Konventionsstaterna skall säkerställa att

institutioner, tjänster och inrättningar som

ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av

behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt

vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och

lämplighet samt behörig tillsyn.

 

 

Artikel 4

 

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga

lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för

att genomföra de rättigheter som erkänns i denna

konvention.

 

I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheter skall konventionstaterna vidta sådana

åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina

tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen

för internationellt samarbete.

 

 

Artikel 5

 

Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och

de rättigheter och skyldigheter som tillkommer

föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av

den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt

lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer

som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som

står i överensstämmelse med den fortlöpande

utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning

och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i

denna konvention.

 

Artikel 6

 

1. Konventionsstaterna erkänner att varje barn har

en inneboende rätt till livet.

 

2. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin

förmåga säkerställa barnets överlevnad och

utveckling.

 

Artikel 7

 

1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen

och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att

förvärva ett medborgarskap och så långt det är

möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli

omvårdat av dem.

 

2. Konventionsstaterna skall säkerställa

genomförandet av dessa rättigheter i enlighet med

sin nationella lagstiftning och sina åtaganden

enligt tillämpliga internationella instrument på

detta område, särskilt i de fall då barnet annars

skulle vara statslöst.

 

Artikel 8

 

1. Konventionsstaterna åtar sig att respektera

barnets rätt att behålla sin identitet, innefattande

medborgarskap, namn och släktförhållanden

såsom dessa erkänns i lag, utan olagligt

ingripande.

 

2. Om ett barn olagligt berövas en del eller hela sin

identitet, skall konventionsstaterna ge lämpligt

bistånd och skydd i syfte att snabbt återupprätta

barnets identitet.

 

Artikel 9

 

1. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn

inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i

de fall då behöriga myndigheter, som är

underställda rättslig överprövning, i enlighet med

tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att

ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets

bästa.

 

Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt

fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet

från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever

åtskilda och ett beslut måste fattas angående

barnets vistelseort.

 

2. Vid förfaranden enligt punkt 1 i denna artikel skall

alla berörda parter beredas möjlighet att delta i

förfarandet och att lägga fram sina synpunkter.

 

3. Konventionsstaterna skall respektera rätten för det

barn som är skilt från den ena av eller båda

föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett

personligt förhållande till och direkt kontakt med

båda föräldrarna, utom då detta strider mot

barnets bästa.

 

4. Då ett sådant åtskiljande är följden av åtgärder

som en konventionsstat tagit initiativet till, t ex

frihetsberövande, fängslande, utvisning,

förvisning eller dödsfall (innefattande dödsfall

oavsett orsak medan personen är frihetberövad)

gentemot den ena av eller båda föräldrarna eller

barnet, skall den konventionsstaten på begäran ge

föräldrarna, barnet eller om så är lämpligt, någon

annan medlem av familjen de väsentliga

upplysningarna om den/de frånvarande familje-

medlemmarnas vistelseort, såvida inte lämnandet

av upplysningarna skulle vara till skada för

barnet. 

 

Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att

framställandet av en sådan begäran inte i sig

medför negativa följder för den/de personer som

berörs.

 

Artikel 10

 

1. I enlighet med konventionsstaternas förpliktelse

under Artikel 9, punkt 1, skall ansökningar från ett

barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna

en konventionsstat för familjeåterförening

behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt

av konventionsstaterna.

 

Konventionsstaterna skall vidare säkerställa att

framställandet av en sådan begäran inte medför

negativa följder för de sökande och medlemmar av

deras familj. 

 

2. Ett barn vars föräldrar är bosatta i olika stater skall

ha rätt, utom i undantagsfall, att regelbundet

upprätthålla ett personligt förhållande till och

direkt kontakt med båda föräldrarna.

 

Konventionsstaterna skall för detta ändamål och

i enlighet med sin förpliktelse under Artikel 9,

punkt 1, respektera barnets och dess föräldrars

rätt att lämna vilket land som helst, innefattande

sitt eget, och att resa in i sitt eget land. 

 

Rätten att lämna ett land skall vara underkastad

endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i

lag och som är nödvändiga för att skydda den

nationella säkerheten, den allmänna ordningen

(ordre public), folkhälsan eller den allmänna

sedligheten eller andra personers fri- och

rättigheter samt är förenliga med övriga i denna

konvention erkända rättigheter.

 

 

Artikel 11

 

1. Konventionsstaterna skall vidta åtgärder för att

bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av

barn i utlandet.

 

2. För detta ändamål skall konventionsstaterna

främja ingåendet av bilaterala eller multilaterala

överenskommelser eller anslutning till befintliga

överenskommelser.

 

 

Artikel 12

 

1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn

som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt

uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid

barnets åsikter skall tillmätas betydelse i

förhållande till barnets ålder och mognad.

 

2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas

möjlighet att höras, antingen direkt eller genom

företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt

som är förenligt med den nationella lagstiftningens

procedurregler, i alla domstols- och administrativa

förfaranden som rör barnet.

 

 

Artikel 13

 

1. Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet.

 

Denna rätt innefattar frihet att oberoende av

territoriella gränser söka, motta och sprida

information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller

tryck, i konstnärlig form eller genom annat

uttrycksmedel som barnet väljer.

 

2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa

inskränkningar men endast sådana som är

föreskrivna i lag och som är nödvändiga:

 

(a) för att respektera andra personers rättigheter

eller anseende;

 

eller

 

(b) för att skydda den nationella säkerheten, den

allmänna ordningen (ordre public) eller

folkhälsan eller den allmänna sedligheten.

 

 

Artikel 14

 

1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt

till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

 

2. Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas

och i förekommande fall, vårdnadshavares

rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är

förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge

barnet ledning då det utövar sin rätt.

 

3. Friheten att utöva sin religion eller tro får under-

kastas endast sådana inskränkningar som är

föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att

skydda den allmänna sedligheten eller andra

personers grundläggande fri- och rättigheter.

 

 

Artikel 15

 

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till

föreningsfrihet och till fredliga sammankomster.

 

2. Utövandet av dessa rättigheter får inte under-

kastas andra inskränkningar än sådana som är

föreskrivna i lag och som är nödvändiga i ett

demokratiskt samhälle med hänsyn till den

nationella säkerheten eller den allmänna

säkerheten, den allmänna ordningen (ordre public)

för skyddandet av folkhälsan eller den allmänna

sedligheten eller andra personers fri- och

rättigheter.

 

Artikel 16

 

1. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller

olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt

hem eller sin korrespondens och inte heller för

olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.

 

2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana

ingripanden eller angrepp.

 

 

Artikel 17

 

Konventionsstaterna erkänner den viktiga uppgift

som massmedier utför och skall säkerställa att

barnet har tillgång till information och material från

olika nationella och internationella källor, särskilt

sådant som syftar till att främja dess sociala, andliga

och moraliska välfärd och fysiska och psykiska

hälsa.

 

Konventionsstaterna skall för detta ändamål,

 

(a) uppmuntra massmedier att sprida information

och material av socialt och kulturellt värde för

barnet och i enlighet med andan i Artikel 29;

 

(b) uppmuntra internationellt samarbete vad gäller

produktion, utbyte och spridning av sådan

information och sådant material från olika

kulturer och nationella och internationella källor;

 

(c) uppmuntra produktion och spridning av barn-

böcker;

 

(d) uppmuntra massmedier att ta särskild hänsyn till

de språkliga behoven hos ett barn som tillhör en

minoritetsgrupp eller en urbefolkning;

 

(e) uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för

att skydda barnet mot information och material

som är till skada för barnets välfärd, med

beaktande av bestämmelserna i Artiklarna 13 och

18.

 

Artikel 18

 

1. Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att

säkerställa erkännandet av principen att båda

föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets

uppfostran och utveckling. 

 

Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnads-

havare har huvudansvaret för barnets uppfostran

och utveckling.

 

Barnets bästa skall för dem komma i främsta

rummet.

 

2. För att garantera och främja de rättigheter som

anges i denna konvention skall konventions-

staterna ge lämpligt bistånd till föräldrar och

vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för

barnets uppfostran och skall säkerställa

utvecklingen av institutioner, inrättningar och

tjänster för vård av barn.

 

3. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga

åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvs-

arbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den

barnomsorg som de är berättigade till.

 

 

Artikel 19

 

1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga

lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder

samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda

barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt

våld, skada eller övergrepp, vanvård eller

försumlig behandling, misshandel eller

utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp,

medan barnet är i föräldrarnas eller den ena

förälderns, vårdnadshavares eller annan persons

vård.

 

2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan

vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för

såväl upprättandet av sociala program som syftar

till att ge barnet och dem som har hand om barnet

nödvändigt stöd, som för andra former av

förebyggande och för identifiering, rapportering,

remittering, undersökning, behandling och

uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att

behandla barn illa samt, om så är lämpligt,

förfaranden för rättsligt ingripande.

 

 

Artikel 20

 

1. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin

familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan

tillåtas stanna kvar i denna miljö skall ha rätt till

särskilt skydd och bistånd från statens sida.

 

2. Konventionsstaterna skall i enlighet med sin

nationella lagstiftning säkerställa alternativ

omvårdnad för ett sådant barn.

 

3. Sådan omvårdnad kan bl a innefatta placering i

fosterhem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller om

nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för

omvårdnad om barn.

 

Då lösningar övervägs skall vederbörlig hänsyn

tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns

uppfostran och till barnets etniska, religiösa,

kulturella och språkliga bakgrund.

 

 

Artikel 21

 

Konventionsstater som erkänner och/eller tillåter

adoption skall säkerställa att barnets bästa främst

beaktas och skall,

 

(a) säkerställa att adoption av ett barn godkänns

endast av behöriga myndigheter, som i enlighet

med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden och

på grundval av all relevant och tillförlitlig

information beslutar att adoptionen kan tillåtas

med hänsyn till barnets ställning i förhållande till

föräldrar, släktingar och vårdnadshavare och att,

om så krävs, de personer som berörs har givit sitt

fulla samtycke till adoptionen på grund av sådan

rådgivning som kan behövas;

 

(b) erkänna att internationell adoption kan övervägas

som en alternativ form av omvårdnad om barnet,

om barnet inte kan placeras i en fosterfamilj eller

adoptivfamilj eller inte kan tas om hand på

lämpligt sätt i sitt hemland;

 

(c) säkerställa att det barn som berörs av

internationell adoption åtnjuter garantier och

normer som motsvarar dem som gäller vid

nationell adoption;

 

(d) vidta alla lämpliga åtgärder för att vid

internationell adoption säkerställa att placeringen

inte leder till otillbörlig ekonomisk vinst för de

personer som medverkar i denna;

 

(e) främja, där så är lämpligt, målen i denna artikel

genom att ingå bilaterala eller multilaterala

arrangemang eller överenskommelser och inom

denna ram sträva efter att säkerställa att

placeringen av barnet i ett annat land sker genom

behöriga myndigheter eller organ.

 

 

Artikel 22

 

1. Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder

för att säkerställa att ett barn söker flyktingstatus

eller anses som flykting i enlighet med tillämplig

internationell eller nationell rätt och tillämpliga

förfaranden och oberoende av om det kommer

ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar eller någon

annan person, erhåller lämpligt skydd och

humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de

tillämpliga rättigheter som anges i denna

konvention och i andra internationella instrument

rörande mänskliga rättigheter eller humanitär rätt,

som nämnda stater tillträtt.

 

2. För detta ändamål skall konventionsstaterna, på

sätt de finner lämpligt, samarbeta i varje

ansträngning som görs av Förenta nationerna och

andra behöriga mellanstatliga organisationer eller

icke-statliga organisationer, som samarbetar med

Förenta nationerna, för att skydda och bistå ett

sådant barn och för att spåra föräldrarna eller

andra familjemedlemmar till ett flyktingbarn i syfte

att erhålla den information som är nödvändig för

att barnet skall kunna återförenas med sin familj.

 

I så fall då föräldrar eller andra familjemedlemmar

inte kan påträffas, skall barnet ges samma skydd

som varje annat barn som varaktigt eller tillfälligt

berövats sin familjemiljö av något skäl, i enlighet

med denna konvention.

 

 

Artikel 23

 

1. Konventionsstaterna erkänner att ett barn med

fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett

fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden

som säkerställer värdighet, främjar självförtroende

och möjliggör barnets aktiva deltagande i

samhället.

 

2. Konventionsstaterna erkänner det handikappade

barnets rätt till särskild omvårdnad och skall, inom

ramen för tillgängliga resurser, uppmuntra och

säkerställa att det berättigade barnet och de som

ansvarar för dess omvårdnad får ansökt bistånd

som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd

och föräldrarnas förhållanden eller förhållandena

hos andra som tar hand om barnet.

 

3. Med hänsyn till att ett handikappat barn har

särskilda behov skall det bistånd som lämnas

enligt punkt 2 i denna artikel vara kostnadsfritt, då

så är möjligt, med beaktande av föräldrarnas

ekonomiska tillgångar eller ekonomiska

tillgångarna hos andra som tar hand om barnet

och skall syfta till att säkerställa att det

handikappade barnet har effektiv tillgång till och

erhåller undervisning och utbildning, hälso- och

sjukvård, habilitering, förberedelser för arbetslivet

och möjligheter till rekreation på ett sätt som

bidrar till barnets största möjliga integrering i

samhället och individuella utveckling, innefattande

dess kulturella och andliga utveckling.

 

4. Konventionsstaterna skall i en anda av

internationellt samarbete främja utbyte av lämplig

information på området för förebyggande

hälsovård och medicinsk, psykologisk och

funktionell behandling av handikappade barn,

innefattande spridning av och tillgång till

information om habiliteringsmetoder, skol- och

yrkesutbildning, i syfte att göra det möjligt för

konventionsstater att förbättra sina möjligheter

och kunskaper och vidga sin erfarenhet på dessa

områden.

 

Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklings-

ländernas behov.

 

Artikel 24

 

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att

åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till

sjukvård och rehabilitering.

 

Konventionsstaterna skall sträva efter att

säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha

tillgång till sådan hälso- och sjukvård.

 

2. Konventionsstaterna skall sträva efter att till fullo

förverkliga denna rätt och skall särskilt vidta

lämpliga åtgärder för att,

 

(a) minska spädbarns- och barnadödligheten;

 

(b) säkerställa att alla barn tillhandahålls

nödvändig sjukvård och hälsovård med tonvikt

på utveckling av primärhälsovården;

 

(c) bekämpa sjukdom och undernäring, däri

inbegripet åtgärder inom ramen för primär-

hälsovården, genom bl a utnyttjande av lätt

tillgänglig teknik och genom att tillhandahålla

näringsrika livsmedel i tillräcklig omfattning

och rent dricksvatten, med beaktande av de

faror och risker som miljöförstöring innebär;

 

(d) säkerställa tillfredsställande hälsovård för

mödrar före och efter förlossningen;

 

(e) säkerställa att alla grupper i samhället, särskilt

föräldrar och barn, får information om och har

tillgång till undervisning om barnhälsovård och

näringslära, fördelarna med amning, hygien

och ren miljö och förebyggande av olycksfall

samt får stöd vid användning av sådana grund-

läggande kunskaper;

 

(f)  utveckla förebyggande hälsovård, föräldra-

rådgivning samt undervisning om och hjälp i

familjeplaneringsfrågor.

 

3. Konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och

lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella

sedvänjor som är skadliga för barns hälsa.

 

4. Konventionsstaterna åtar sig att främja och

uppmuntra internationellt samarbete i syfte att

gradvis uppnå det fulla förverkligandet av den rätt

som erkänns i denna artikel.

 

Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklings-

ländernas behov.

 

Artikel 25

 

Konventionsstaterna erkänner rätten för ett barn som

har omhändertagits av behöriga myndigheter för

omvårdnad, skydd eller behandling av sin fysiska

eller psykiska hälsa till regelbunden översyn av den

behandling som barnet får och alla andra

omständigheter rörande barnets omhändertagande.

 

 

Artikel 26

 

1. Konventionsstaterna skall erkänna rätten för varje

barn att åtnjuta social trygghet, innefattande

socialförsäkring och skall vidta nödvändiga

åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i

enlighet med sin nationella lagstiftning.

 

2. Förmånerna skall, där så är lämpligt, beviljas med

hänsyn till de resurser som barnet och de

personer som ansvarar för dess underhåll har och

deras omständigheter i övrigt samt med hänsyn till

varje annat förhållande som är av betydelse i

samband med en ansökan om en sådan förmån

från barnet eller för dess räkning.

 

 

Artikel 27

 

1. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn

till den levnadsstandard som krävs för barnets

fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala

utveckling.

 

2. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet

har, inom ramen för sin förmåga och sina

ekonomiska resurser, huvudansvaret för att

säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga

för barnets utveckling.

 

3. Konventionsstaterna skall i enlighet med

nationella förhållanden och inom ramen för sina

resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå

föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att

genomföra denna rätt och skall vid behov

tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta

stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder, och

bostäder.

 

4. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga

åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll

för barnet från föräldrar eller andra som har

ekonomiskt ansvar för barnet, både inom

konventionsstaten och från utlandet.

 

Särskilt i de fall då den person som har det

ekonomiska ansvaret för barnet bor i en annan stat

än barnet skall konventionsstaterna främja såväl

anslutning till internationella överenskommelser

eller ingående av sådana överenskommelser som

upprättande av andra lämpliga arrangemang.

 

 

Artikel 28

 

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till

utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna

rätt och på grundval av lika möjligheter skall de

särskilt,

 

(a) göra grundutbildning obligatorisk och

kostnadsfritt tillgängliga för alla;

 

(b) uppmuntra utvecklingen av olika former av

undervisning som följer efter grund-

utbildningen, innefattande såväl allmän

utbildning som yrkesutbildning, göra dessa

tillgängliga och åtkomliga för varje barn samt

vidta lämpliga åtgärder såsom införande av

kostnadsfri utbildning och ekonomiskt stöd vid

behov;

 

(c) göra högre utbildning tillgänglig för alla på

grundval av förmåga genom varje lämpligt

medel;

 

(d) göra studierådgivning och yrkesorientering

tillgänglig och åtkomlig för alla barn;

 

(e) vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden

närvaro i skolan och minska antalet

studieavbrott.

 

2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga

åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan

upprättshålls på ett sätt som är förenligt med

barnets mänskliga värdighet och i överens-

stämmelse med denna konvention.

 

3. Konventionsstaterna skall främja och uppmuntra

internationellt samarbete i utbildningsfrågor,

särskilt i syfte att bidra till att avskaffa okunnighet

och analfabetism i hela världen och för att

underlätta tillgång till vetenskaplig och teknisk

kunskap och moderna undervisningsmetoder.

 

Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklings-

ländernas behov.

 

Artikel 29

 

1. Konventionsstaterna är överens om att barnets

utbildning skall syfta till att

 

(a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om

personlighet, anlag och fysisk och psykisk

förmåga;

 

(b) utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna

och grundläggande friheterna samt för de

principer som uppställts i Förenta nationernas

stadga;

 

(c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för

barnets egen kulturella identitet, eget språk

och egna värden, för vistelselandets och för

ursprungslandets nationella värden och för

kulturer som skiljer sig från barnets egen;

 

(d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt

samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans,

jämlikhet mellan könen och vänskap mellan

alla folk, etniska, nationella och religiösa

grupper och personer som tillhör

urbefolkningar;

 

(e) utveckla respekt för naturmiljön.

 

2. Ingenting i denna artikel eller i Artikel 28 får tolkas

så att det medför inskränkning i den enskildes och

organisationers rätt att inrätta och driva

utbildningsanstalter, dock alltid under

förutsättning att de i punkt 1 i denna artikel

uppställda principerna iakttas och att kraven

uppfylls på att undervisningen vid dessa anstalter

skall stå i överensstämmelse med vad som från

statens sida angivits som minimistandard.

 

 

Artikel 30

 

I de stater där det finns etniska, religiösa eller

språkliga minoriteter eller personer som tillhör en

urbefolkning skall ett barn som tillhör en sådan

minoritet eller urbefolkning inte förvägras rätten att

tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha

sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin

egen religion eller att använda sitt eget språk.

 

 

Artikel 31

 

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila

och fritid, till lek och rekreation anpassad till

barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella

och konstnärliga livet.

 

2. Konventionsstaterna skall respektera och främja

barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och

konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhanda-

hållandet av lämpliga och lika möjligheter för

kulturell och konstnärlig verksamhet samt för

rekreations- och fritidsverksamhet.

 

 

Artikel 32

 

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till

skydd mot ekonomiskt utnyttjande och mot att

utföra arbete som kan vara skadligt eller hindra

barnets utbildning eller äventyra barnets hälsa

eller fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller

sociala utveckling.

 

2. Konventionsstaterna skall vidta lagstiftnings-

administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i

upplysningssyfte för att säkerställa genom-

förandet av denna artikel.

 

För detta ändamål och med beaktande av

tillämpliga bestämmelser i andra internationella

instrument skall konventionsstaterna särskilt

 

(a) fastställa en miniålder eller miniåldrar som

minderåriga skall ha uppnått för tillträde till

arbete;

 

(b) föreskriva en lämplig reglering av arbetstid och

arbetsvillkor;

 

(c) föreskriva lämpliga straff eller andra påföljder i

syfte att säkerställa ett effektivt genomförande

av denna artikel.

 

 

Artikel 33

 

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga

åtgärder, innefattande lagstiftningsåtgärder,

administrativa och sociala åtgärder i upplysnings-

syfte, för att skydda barn från olaglig användning av

narkotika och psykotropa ämnen såsom dessa

definieras i tillämpliga internationella fördrag och för

att förhindra att barn utnyttjas i den olagliga

framställningen av och handeln med sådana ämnen.

 

 

Artikel 34

 

Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot

alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella

övergrepp.

 

För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt

vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multi-

laterala åtgärder för att förhindra:

 

(a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en

olaglig sexuell handling;

 

(b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan

olaglig sexuell verksamhet;

 

(c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar

och i pornografiskt material.

 

 

Artikel 35

 

Konventionsstaterna skall vidta lämpliga nationella,

bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra

bortförande och försäljning av eller handel med barn

för varje ändamål och i varje form.

 

 

Artikel 36

 

Konventionsstaterna skall skydda barnet mot alla

andra former av utnyttjande som kan skada barnet i

något avseende.

 

Artikel 37

 

Konventionsstaterna skall säkerställa att

 

(a) inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym,

omänsklig eller förnedrande behandling eller

bestraffning.

 

Varken dödsstraff eller livstids fängelse utan

möjlighet till frigivning får ådömas brott som

begåtts av personer under 18 års ålder;

 

(b) inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas

sin frihet.

 

Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller

andra former av frihetsberövande av ett barn

skall ske i enlighet med lag och får endast

användas som en sista utväg och för kortast

lämpliga tid;

 

(c) varje frihetsberövat barn skall behandlas humant

och med respekt för människans inneboende

värdighet och på ett sätt som beaktar behoven

hos personer i dess ålder.

 

Särskilt skall varje frihetsberövat barn hållas

åtskilt från vuxna, om det inte anses vara till

barnets bästa att inte göra detta och skall, utom i

undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin

familj genom brevväxling och besök;

 

(d) varje frihetsberövat barn skall ha rätt att snarast

få tillgång till såväl juridiskt biträde och annan

lämplig hjälp som rätt att få lagligheten i sitt

frihetsberövande prövad av en domstol eller

annan behörig, oberoende och opartisk

myndighet samt rätt till ett snabbt beslut i saken.

 

 

Artikel 38

 

1. Konventionsstaterna åtar sig att respektera och

säkerställa respekt för regler i internationell

humanitär rätt som är tillämpliga på dem i väpnade

konflikter och som är relevanta för barnet.

 

2. Konventionsstaterna skall vidta alla tänkbara

åtgärder för att säkerställa att personer som inte

uppnått 15 års ålder inte deltar direkt i

fientligheter.

 

3. Konventionsstaterna skall avstå från att rekrytera

en person som inte har uppnått 15 års ålder till

sina väpnade styrkor.

 

Då rekrytering sker bland personer som fyllt

15 men inte 18 år, skall konventionsstaterna sträva

efter att i första hand rekrytera dem som är äldst.

 

4. Konventionsstaterna skall i enlighet med sina

åtganden enligt internationell humanitär rätt att

skydda civilbefolkningen i väpnade konflikter vidta

alla tänkbara åtgärder för att säkerställa skydd och

vård av barn som berörs av en väpnad konflikt.

 

 

Artikel 39

 

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga

åtgärder för att främja fysisk och psykisk

rehabilitering samt social återanpassning av ett barn

som utsatts för någon form av 

 

- vanvård, utnyttjande eller övergrepp;

 

- tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig

eller förnedrande behandling eller bestraffning; 

 

- eller väpnade konflikter.

 

Sådan rehabilitering och sådan återanpassning skall

äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa,

självrespekt och värdighet.

 

 

Artikel 40

 

1. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn

som misstänks eller åtalas för eller befunnits

skyldigt att ha begått brott att behandlas på ett sätt

som främjar barnets känsla för värdighet och

värde, som stärker barnets respekt för andras

mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

och som tar hänsyn till barnets ålder och önsk-

värdheten att främja att barnet återanpassas och

tar på sig en konstruktiv roll i samhället.

 

2. För detta ändamål och med beaktande av

tillämpliga bestämmelser i internationella

instrument skall konventionsstaterna särskilt

säkerställa att,

 

a) inget barn skall misstänkas för eller åtalas för

eller befinnas skyldigt att ha begått brott på

grund av en handling eller underlåtenhet som

inte var förbjuden enligt nationell eller

internationell rätt vid den tidpunkt då den

begicks;
 

b) varje barn som misstänks eller åtalas för att ha

begått brott skall ha åtminstone följande

garantier:

 

   i) att betraktas som oskyldigt innan barnets

skuld blivit lagligen fastställd;

 

  ii) att snarast och direkt underrättas om

anklagelserna mot sig och, om lämpligt,

genom sina föräldrar eller vårdnadshavare

och att få juridiskt biträde eller annan

lämplig hjälp vid förberedelse och

framläggande av sitt försvar;

 

 iii) att få saken avgjord utan dröjsmål av en

behörig, oberoende och opartisk myndighet

eller rättskipande organ i en opartisk

förhandling enligt lag och i närvaro av

juridiskt eller annat lämpligt biträde och,

såvida det inte anses strida mot barnets

bästa, särskilt med beaktande av barnets

ålder eller situation, barnets föräldrar eller

vårdnadshavare;

 

 iv) att inte tvingas att avge vittnesmål eller

erkänna sig skyldig; att förhöra eller låta

förhöra vittnen som åberopas mot barnet

samt att på lika villkor för egen räkning få

vittnen inkallade och förhörda;

 

  v) att, om barnet anses ha begått brott, få detta

beslut och beslut om åtgärder till följd

därav omprövade av en högre behörig,

oberoende och opartisk myndighet eller

rättskipande organ enligt lag;
 

 vi) att utan kostnad få hjälp av tolk, om barnet

inte kan förstå eller tala det språk som

används;
 

vii) att få sitt privatliv till fullo respekterat under

alla stadier i förfarandet.

 

3. Konventionsstaterna skall söka främja införandet

av lagar och förfaranden samt upprättandet av

myndigheter och institutioner som är speciellt

anpassade för barn som misstänks eller åtalas för

eller befinnes skyldiga att ha begått brott och skall

särskilt,

 

a) fastställa en lägsta straffbarhetsålder;

 

b) vidta åtgärder, då så är lämpligt och önskvärt,

för behandling av barn under denna ålder utan

att använda domstolsförfarande, under

förutsättning att mänskliga rättigheter och

rättsligt skydd till fullo respekteras.

 

4. Olika åtgärder som t ex vård, ledning och

föreskrifter om till sin rådgivning, övervakning,

vård i fosterhem, program för allmän utbildning

och yrkesutbildning och andra alternativ till

anstaltsvård skall finnas tillgängliga för att

säkerställa att barn behandlas på ett sätt som är

lämpligt för deras välfärd och är rimligt både med

hänsyn till deras personliga förhållanden och till

brottet.

 

Artikel 41

 

Ingenting i denna konvention skall inverka på

bestämmelser som går längre vad gäller att

förverkliga barnets rättigheter och som kan finnas i

 

(a) en konventionsstats lagstiftning;

 

eller

 

(b) för den staten gällande internationell rätt.

 

 

 

DEL 2

 

 

Artikel 42

 

Konventionsstaterna åtar sig att genom lämpliga och

aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser

och principer allmänt kända bland såväl vuxna som

barn.

 

Artikel 43

 

  1. För att granska de framsteg som gjorts av

konventionsstaterna i fråga om förverkligandet

av skyldigheter enligt denna konvention skall en

kommitté för barnets rättigheter upprättas, vilken

skall utföra de uppgifter som föreskrivs i det

följande.

 

  2. Kommittén skall vara sammansatt av tio experter

med högt moraliskt anseende och erkänd sak-

kunskap på det område som denna konvention

omfattar.

 

  3. Kommitténs medlemmar skall väljas av

konventionsstaterna bland deras medborgare

och skall tjänstgöra i sin personliga egenskap,

varvid avseende skall fästas vid en rättvis

geografisk fördelning och de viktigaste

rättssystemen.

 

  4. Det första valet till Kommittén skall hållas senast

sex månader efter dagen för denna konventions

ikraftträdande och därefter vartannat år.

 

Senast fyra månader före dagen för varje val

skall Förenta nationernas generalsekreterare

skriftligen uppmana konventionsstaterna att

inom två månader inkomma med sina förslag.

 

Generalsekreteraren skall sedan upprätta och till

konventionsstaterna överlämna en förteckning i

alfabetisk ordning över samtliga föreslagna

personer och ange vilka konventionsstater som

föreslagit dem.

 

  5. Val skall hållas vid möten med konventions-

staterna, som sammankallats av Förenta

nationernas generalsekreterare, i Förenta

nationernas högkvarter.

 

Vid dessa möten, som är beslutsmässiga när två

tredjedelar av konventionsstaterna är

närvarande, skall de kandidater inväljas i

Kommittén som uppnår det högsta antalet röster

och absolut majoritet av de närvarande och

röstande konventionsstaternas röster.

 

  6. Kommitténs medlemmar skall väljas för en tid av

fyra år.

 

De kan återväljas, om de föreslagits till återval.

 

För fem av de medlemmar som utsetts vid det

första valet skall mandattiden utlöpa efter två år.

 

Omedelbart efter det första valet skall namnen på

dessa fem medlemmar utses genom lottdragning

av ordföranden vid mötet.

 

  7. Om en kommittémedlem avlider eller avsäger sig

sitt uppdrag eller förklarar att han eller hon av

någon annan anledning inte längre kan fullgöra

sitt uppdrag inom Kommittén, skall den

konventionsstat som föreslog medlemmen, med

förbehåll för Kommitténs godkännande, utse en

annan expert bland sina medborgare, som skall

inneha uppdraget under återstoden av

mandattiden.

 

  8. Kommittén skall själv fastställa sin arbets-

ordning.

 

  9. Kommittén skall välja sitt presidium för en

tvåårsperiod.

 

10. Kommitténs möten skall vanligtvis hållas i

Förenta nationernas högkvarter eller på annan

lämplig plats, som Kommittén bestämmer.

 

Kommittén skall i regel sammanträda varje år.

 

Kommittémötenas längd skall bestämmas och

om det är nödvändigt, omprövas vid möte med

konventionsstaterna, med förbehåll för

generalförsamlingens godkännande.

 

11. Förenta nationernas generalsekreterare skall

tillhandahålla erforderlig personal och övriga

resurser för att möjliggöra för Kommittén att

effektivt utföra sitt uppdrag enligt denna

konvention.

 

12. Medlemmarna av den enligt denna konvention

upprättade Kommittén skall med godkännande

av generalförsamlingen erhålla ersättning från

Förenta nationerna på sådana villkor som

generalförsamlingen beslutar.

 

Artikel 44

 

1. Konventionsstaterna åtar sig att genom Förenta

nationernas generalsekreterare avge rapporter till

Kommittén om de åtgärder som de vidtagit för att

genomföra de rättigheter som erkänns i denna

konvention och de framsteg som gjorts i fråga om

åtnjutandet av dessa rättigheter:

 

a) inom två år efter konventionens ikraftträdande

för den berörda staten,

 

b) därefter vart femte år.

 

2. Rapporter enligt denna artikel skall ange

eventuella förhållanden och svårigheter som

påverkar i vilken utsträckning åtagandena enligt

denna konvention har uppfyllts.

 

Rapporterna skall även innehålla tillräcklig

information för att ge Kommittén en god

uppfattning om genomförandet av konventionens

bestämmelser i det berörda landet.

 

3. En konventionsstat som har tillställt Kommittén en

utförlig första rapport behöver inte i sina följande

rapporter, som avges enligt punkt 1 (b) i denna

konvention, upprepa tidigare lämnad

grundläggande information.

 

4. Kommittén kan begära ytterligare information från

konventionsstaterna om genomförandet av

konventionens bestämmelser.

 

5. Kommittén skall vartannat år genom ekonomiska

och sociala rådet tillställa generalförsamlingen

rapporter om sin verksamhet.

 

6. Konventionsstaterna skall göra sina rapporter

allmänt tillgängliga för allmänheten i sina

respektive länder.

 

Artikel 45

 

För att främja ett effektivt genomförande av

konventionens bestämmelser och internationellt

samarbete på det område som konventionen avser

gäller följande:

 

a) Fackorganen, FN:s barnfond och andra FN-organ

skall ha rätt att vara representerade vid

granskningen av genomförandet av sådana

bestämmelser i denna konvention som faller inom

ramen för deras mandat.

 

Kommittén kan inbjuda kompetenta organ och

organisationer, som den finner lämpligt, att

komma med expertråd angående genomförandet

av konventionen på områden som faller inom

ramen för deras respektive verksamhetsområden. 

 

Kommittén kan inbjuda fackorganen, FN:s

barnfond och andra FNorgan att inlämna

rapporter om konventionens tillämpning inom

området som faller inom ramen för deras

verksamhet;

 

b) Kommittén skall, såsom den finner lämpligt, till

fackorganen, FN:s barnfond och andra

kompetenta organ och organisationer överlämna

rapporter från konventionsstaterna som innehåller

en begäran om eller anger behov av teknisk

rådgivning eller tekniskt bistånd jämte

Kommitténs synpunkter och eventuella förslag

beträffande sådan begäran eller sådant behov;

 

c) Kommittén kan rekommendera general-

församlingen att framställa en begäran till general-

sekreteraren om att för Kommitténs räkning företa

studier angående särskilda frågor som rör barnets

rättigheter;

 

d) Kommittén kan avge förslag och allmänna

rekommendationer på grundval av den

information som erhållits enligt Artiklarna 44 och

45 i denna konvention.

 

Sådana förslag och allmänna rekommendationer

skall tillställas varje konventionsstat som berörs

samt rapporteras till generalförsamlingen

tillsammans med eventuella kommentarer från

konventionsstaterna.

 

 

 

DEL 3

 

 

Artikel 46

 

Denna konvention skall vara öppen för

undertecknande av alla stater.

 

 

Artikel 47

 

Denna konvention skall ratificeras.

 

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos

Förenta nationernas generalsekreterare.

 

 

Artikel 48

 

Denna konvention skall förbli öppen för anslutning

av vilken stat som helst.

 

Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos

Förenta nationernas generalsekreterare.

 

 

Artikel 49

 

1. Denna konvention träder i kraft den trettionde

dagen efter dagen för deponeringen av det

tjugonde ratifikations- eller anslutnings-

instrumentet hos Förenta nationernas general-

sekreterare.

 

2. I förhållande till varje stat som ratificerar eller

ansluter sig till konventionen efter deponeringen

av det tjugonde ratifikations- eller anslutnings-

instrumentet träder konventionen i kraft den

trettionde dagen efter det att en sådan stat

deponerat sitt ratifikations- eller anslutnings-

instrument.

 

Artikel 50

 

1. En konventionsstat kan föreslå en ändring av

konventionen och överlämna förslaget till Förenta

nationernas generalsekreterare.  

 

Generalsekreteraren skall sedan översända

ändringsförslaget till konventionsstaterna med en

begäran om att dessa anger om de tillstyrker att en

konferens med konventionsstaterna sammankallas

för att behandla och rösta om förslagen.

 

Om minst en tredjedel av staterna inom fyra

månader efter förslagets översändande tillstyrker

en sådan konferens, skall generalsekreteraren

sammankalla konferensen i Förenta nationernas

regi.

 

Ändringsförslag som antagits av en majoritet av

de vid konferensen närvarande och röstande

konventionsstaterna skall underställas general-

församlingen för godkännande.

 

2. En ändring som antagits enligt punkt (1) i denna

artikel träder i kraft när den har godkänts av

Förenta nationernas generalförsamling och

antagits av konventionsstaterna med två

tredjedels majoritet.

 

3. När en ändring träder i kraft skall den vara

bindande för de konventionsstater som har antagit

den, medan övriga konventionsstater fortfarande

är bundna av bestämmelserna i denna konvention

och eventuella tidigare ändringar, som de antagit.

 

 

Artikel 51

 

1. Förenta nationernas generalsekreterare skall

motta och till alla stater sända texten till

reservationer som staterna gjort vid ratifikationen

eller anslutningen.

 

2. En reservation som strider mot denna konventions

ändamål och syfte skall inte tillåtas.

 

3. Reservationer kan återtas vid vilken tidpunkt som

helst genom notifikation till Förenta nationernas

generalsekreterare, som därefter skall underrätta

alla stater.

 

Notifikationen skall gälla från den dag då den

mottogs av generalsekreteraren.

 

 

Artikel 52

 

En konventionsstat kan säga upp denna konvention

genom skriftlig notifikation till Förenta nationernas

generalsekreterare.

 

Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då

notifikationen mottogs av generalsekreteraren.

 

 

Artikel 53

 

Förenta nationernas generalsekreterare utses till

depositarie för denna konvention.

 

 

Artikel 54

 

Originalet till denna konvention, vars arabiska,

engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska

texter har lika giltighet, skall deponeras hos Förenta

nationernas generalsekreterare.

 

Till bekräftelse härav har undertecknade ombud,

därtill vederbörligen befullmäktigade av sina

respektive regeringar, undertecknat denna

konvention." 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakultativa protokoll

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

till konventionen om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

barnets rättigheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I så kallade "fakultativa protokoll" regleras detaljfrågor som inte

finns med i själva konventionen.

 

 

I tre fakultativa protokoll (från år 2000 och 2011) finns skrivningar

om barn i väpnade konflikter, om åtgärder mot handel med barn,

barnpornografi och barnprostitution samt om en internationell

klagomekanism för barn.

 

De fakultativa protokollen är juridiskt bindande endast för de

stater som har ratificerat dem.

 

 

Sverige har ratificerat två av protokollen (om barn i väpnade

konflikter och om åtgärder mot handel med barn, barnpornografi

och barnprostitution).

 

Det tredje som handlar om en internationell klagomekanism för

barn har inte ratificerats av Sverige.

 

 

Barnkonventionen utvecklas: genom fakultativa protokoll kan

mera långtgående rättigheter definieras än vad som var möjligt då

själva konventionen upprättades.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakultativt protokoll

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

till konventionen om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

barnets rättigheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

angående barns inblandning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

i väpnad konflikt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tilläggsprotokoll till Konventionen om barnets rättigheter

angående barns inblandning i väpnad konflikt.

 

New York, den 25 maj 2000; undertecknat av Sverige den 8 juni

2000.

 

 

Beslut om ratifikation den 12 december 2002, deposition av

Sveriges ratifikationsinstrument den 20 februari 2003.

 

Protokollet i kraft den 12 februari 2002, för Sverige den 20 mars

2003 (Proposition 2001/02:178).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Fakultativt protokoll

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

till konventionen om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

barnets rättigheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

angående barns inblandning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

i väpnad konflikt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inledning

 

 

De stater som är parter i detta protokoll,

 

 

som uppmuntras av det överväldigande stödet för

konventionen om barnets rättigheter, som visar på

det omfattande engagemang som finns att sträva

efter att främja och skydda barnets rättigheter,

 

som ånyo bekräftar att barnens rättigheter kräver

särskilt skydd och påkallar fortsatt förbättring av

barnens ställning utan åtskillnad samt utveckling

och utbildning under fredliga och trygga

förhållanden,

 

som oroas av den skadliga och omfattande inverkan

av väpnade konflikter på barn och de långsiktiga

konsekvenser detta har för varaktig fred, säkerhet

och utveckling,

 

som fördömer att barn görs till måltavla i väpnade

konflikter och direkta angrepp på mål som är

skyddade enligt internationell rätt, inbegripet platser

där barn normalt vistas i stor utsträckning, såsom

skolor och sjukhus,

 

som konstaterar att Romstadgan för internationella

brottmålsdomstolen har antagits, och i synnerhet att

rekrytering och värvning av barn under 15 års ålder

eller användning av dem för aktivt deltagande i

fientligheter har inbegripits i stadgan som en

krigsförbrytelse i både internationella och nationella

väpnade konflikter,
 

 

som därför anser att det, för att ytterligare stärka

genomförandet av de rättigheter som har erkänts i

konventionen om barnets rättigheter, finns ett behov

av ett ökat skydd av barn från att bli indragna i

väpnade konflikter, som noterar att det i Artikel 1 i

konventionen om barnets rättigheter anges att med

barn avses i den konventionen varje människa under

18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den

lag som gäller för barnet,
 

 

som är övertygade om att ett fakultativt protokoll till

konventionen, som höjer åldern för möjlighet att

rekrytera personer till väpnade styrkor och deras

deltagande i fientligheter, kommer att bidra effektivt

till genomförandet av principen att barnets bästa

skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som

rör barn,

 

som noterar att den tjugosjätte internationella Röda

Kors- och Röda Halvmånekonferens i december 1995

bland annat rekommenderas att parter i konflikter

skall vidta alla möjliga åtgärder för att säkerställa att

barn under 18 års ålder inte deltar i fientligheter,

 

som även välkomnar det enhälliga antagandet i juni

1999 av ILO:s konvention nr 182 om förbud mot och

omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta

formerna av barnarbete, i vilken bland annat

tvångsrekrytering eller obligatorisk rekrytering av

barn till väpnade konflikter förbjuds,

 

som på största allvar fördömer rekrytering,

utbildning och användning, inom och över

nationsgränser, av barn i stridigheter av väpnade

grupper som inte tillhör en stats väpnade styrkor och

som erkänner ansvaret hos dem som rekryterar,

utbildar och använder barn för detta ändamål,

 

som erinrar om den skyldighet som varje part i en

väpnad konflikt har att följa bestämmelserna i

internationell humanitär rätt,

 

som betonar att detta protokoll inte påverkar

tillämpningen av de syften och principer som

uttrycks i Förenta nationernas stadga, inbegripet

Artikel 51, och de normer i humanitär rätt som

berörs,

 

som beaktar att fredliga och trygga förhållanden

baserade på full respekt för de syften och principer

som uttrycks i Förenta nationernas stadga samt

iakttagande av tillämpliga instrument för mänskliga

rättigheter är oumbärliga för ett fullständigt skydd av

barnen, i synnerhet under väpnade konflikter och

ockupation av främmande makt,

 

som erkänner de speciella behoven hos barn som på

grund av sin ekonomiska eller sociala ställning eller

sitt kön är särskilt utsatta för rekrytering eller

användning i fientligheter i strid med detta protokoll,

 

som även är uppmärksamma på behovet av att

beakta de ekonomiska, sociala och politiska

grundorsakerna till att barn blir indragna i väpnade

konflikter,

 

som är övertygade om behovet av att stärka det

internationella samarbetet enligt detta protokoll samt

av fysisk och psykosocial rehabilitering och social

återanpassning av barn som är offer för väpnad

konflikt,

 

som uppmuntrar medverkan av samhället, i

synnerhet av barn och barnoffer, i informations-

spridning och utbildningsprogram som rör

genomförandet av detta protokoll,

 

 

har kommit överens om följande:

 

 

Artikel 1

 

Konventionsstaterna skall vidta alla genomförbara

åtgärder för att säkerställa att medlemmar av deras

väpnade styrkor som inte uppnått 18 års ålder inte

deltar direkt i fientligheter.

 

 

Artikel 2

 

Konventionsstaterna skall säkerställa att personer

som inte har uppnått 18 års ålder inte blir föremål för

obligatorisk rekrytering till deras väpnade styrkor.

 

 

Artikel 3

 

1. Konventionsstaterna skall höja minimiåldern för

frivillig rekrytering av personer till deras nationella

väpnade styrkor från denålder som anges i Artikel

38.3 i konventionen om barnets rättigheter, med

beaktande av principerna i den artikeln och med

erkännande av att personer under 18 år enligt den

konventionen har rätt till särskilt skydd.

 

2. Varje konventionsstat skall vid ratificering av eller

anslutning till detta protokoll deponera en

bindande förklaring där det anges vid vilken

minimiålder den kommer att tillåta frivillig

rekrytering till sina nationella väpnade styrkor och

en beskrivning av de säkerhetsåtgärder den har

vidtagit för att säkerställa att sådan rekrytering

inte sker med tvång eller våld.

 

3. Konventionsstater som tillåter frivillig rekrytering

av personer under 18 års ålder till sina nationella

väpnade styrkor skall upprätthålla säkerhets-

åtgärder för att åtminstone säkerställa att:

 

(a) Sådan rekrytering verkligen är frivillig;

 

(b) Sådan rekrytering sker med informerat

samtycke av den berörda personens föräldrar

eller vårdnadshavare;

 

(c) Sådana personer får fullständig information om

de arbetsuppgifter som en sådan militärtjänst

innebär;

 

(d) Sådana personer företer ett tillförlitligt ålders-

bevis innan de godtas för nationell

militärtjänst.

 

4. Varje konventionsstat får när som helst förstärka

sin förklaring genom en notifikation ställd till

Förenta nationernas generalsekreterare, som skall

underrätta samtliga konventionsstater.

 

En sådan notifikation skall gälla från den dag då

generalsekreteraren mottog den.

 

5. Kravet i punkt 1 att höja åldern gäller inte skolor

som drivs eller kontrolleras av konventions-

staternas väpnade styrkor, i överensstämmelse

med Artiklarna 28 och 29 i konventionen om

barnets rättigheter.

 

 

Artikel 4

 

1. Väpnade grupper som inte tillhör en stats väpnade

styrkor bör inte under några omständigheter

rekrytera eller använda personer under 18 års

ålder i fientligheter.

 

2. Konventionsstaterna skall vidta alla genomförbara

åtgärder för att förhindra sådan rekrytering och

användning, inbegripet antagande av de rättsliga

bestämmelser som är nödvändiga för att förbjuda

och kriminalisera sådan verksamhet.

 

3. Tillämpningen av denna artikel enligt detta

protokoll skall inte påverka någon parts rättsliga

status i en väpnad konflikt.

 

 

Artikel 5

 

Ingenting i detta protokoll skall tolkas så att det

undanröjer bestämmelser i en konventionsstats lag

eller i internationella instrument och internationell

humanitär rätt som går längre när det gäller att

förverkliga barnets rättigheter.

 

 

Artikel 6

 

1. Varje konventionsstat skall vidta alla

rättsliga, administrativa och andra åtgärder

som krävs för att säkerställa att bestämmelserna i

detta protokoll genomförs och tillämpas effektivt

inom dess jurisdiktion.

 

2. Konventionsstaterna åtar sig att genom lämpliga

åtgärder göra protokollets principer och

bestämmelser allmänt kända bland såväl vuxna

som barn.

 

3. Konventionsstaterna skall vidta alla genomförbara

åtgärder för att säkerställa att personer inom deras

rättskipningsområde som rekryteras eller används

i fientligheter i strid med detta protokoll

hemförlovas eller på annat sätt frigörs från tjänst.

 

Konventionsstaterna skall om nödvändigt ge

dessa personer allt tillbörligt bistånd för deras

fysiska och psykiska rehabilitering och

återanpassning i samhället.

 

 

Artikel 7

 

1. Konventionsstaterna skall samarbeta om

genomförandet av detta protokoll, inbegripet

förhindrande av varje verksamhet som strider mot

protokollet och om rehabilitering och

återanpassning i samhället av personer som är

offer för handlingar i strid med detta protokoll,

bland annat genom tekniskt samarbete och

ekonomiskt bistånd.

 

Sådant bistånd och samarbete kommer att ske i

samråd mellan berörda konventionsstater och

relevanta internationella organisationer.

 

2. De konventionsstater som har möjlighet därtill

skall lämna sådant bistånd genom befintliga

multilaterala, bilaterala eller andra program, eller,

bland annat, genom en frivillig fond som upprättas

i enlighet med generalförsamlingens regler.

 

 

Artikel 8

 

1. Varje konventionsstat skall inom två år efter

protokollets ikraftträdande för den staten tillställa

Kommittén för barnets rättigheter en rapport med

utförlig information om de åtgärder den vidtagit för

att genomföra bestämmelserna i protokollet,

inbegripet de åtgärder som vidtagits för att

genomföra bestämmelserna om deltagande och

rekrytering.

 

2. Efter avgivandet av den utförliga rapporten skall

varje konventionsstat i de rapporter den avger till

Kommittén för barnets rättigheter i enlighet med

Artikel 44 i konventionen lämna all ytterligare

information om genomförandet av protokollets

bestämmelser.

 

Andra konventionsstater i protokollet skall avge

rapport vart femte år.

 

3. Kommittén för barnets rättigheter kan begära

ytterligare information från konventionsstaterna

om genomförandet av bestämmelserna i detta

protokoll.

 

Artikel 9

 

1. Detta protokoll är öppet för undertecknande av

varje stat som är part i konventionen eller som har

undertecknat den.

 

2. Detta protokoll skall ratificeras eller vara öppet för

anslutning av vilken stat som helst.

 

Ratifikations- eller anslutningsinstrument skall

deponeras hos Förenta nationernas general-

sekreterare.

 

3. Förenta nationernas generalsekreterare skall, i sin

egenskap av depositarie för konventionen och

protokollet, informera alla konventionsstater och

alla stater som har undertecknat konventionen om

varje instrument om förklaring i enlighet med

Artikel 3, ratificering eller anslutning till

protokollet.

 

Artikel 10

 

1. Detta protokoll träder i kraft tre månader från den

dag då det tionde ratifikations- eller anslutnings-

instrumentet deponerades.

 

2. För varje stat som ratificerar detta protokoll eller

ansluter sig till det efter dess ikraftträdande träder

detta protokoll i kraft en månad från den dag då

dess eget ratifikations- eller anslutningsinstrument

deponerades.

 

Artikel 11

 

1. En konventionsstat kan när som helst säga upp

detta protokoll genom skriftlig notifikation till

Förenta nationernas generalsekreterare, som

därefter skall underrätta de andra konventions-

staterna och alla stater som har undertecknat

konventionen.

 

Uppsägningen träder i kraft ett år från den dag då

Förenta nationernas generalsekreterare mottog

notifikationen.

 

Om den uppsägande konventionsstaten vid

utgången av det året är indragen i väpnad konflikt,

träder emellertid uppsägningen inte i kraft förrän

den väpnade konflikten har upphört.

 

2. En sådan uppsägning innebär inte att

konventionsstaten befrias från sina åtaganden

enligt detta protokoll med avseende på någon

handling som inträffar före den dag då

uppsägningen träder i kraft.

 

Inte heller skall en sådan uppsägning på något sätt

påverka den fortsatta behandlingen av ett ärende

som redan behandlas av Kommittén före den dag

då uppsägningen träder i kraft.

 

 

Artikel 12

 

1. En konventionsstat kan föreslå en ändring och

överlämna förslaget till Förenta nationernas

generalsekreterare.

 

Generalsekreteraren skall sedan översända

ändringsförslaget till konventionsstaterna med en

begäran om att dessa anger om de tillstyrker att en

konferens med konventionsstaterna sammankallas

för att behandla och rösta om förslagen.

 

Om minst en tredjedel av staterna inom fyra

månader efter förslagets översändande tillstyrker

en sådan konferens, skall generalsekreteraren

sammankalla konferensen i Förenta nationernas

regi.

 

Ändringsförslag som antagits av en majoritet av

de vid konferensen närvarande och röstande

konventionsstaterna skall underställas

Generalförsamlingen för godkännande.

 

2. En ändring som antagits enligt punkt 1 i denna

artikel träder i kraft när den har godkänts av

Förenta nationernas generalförsamling och

antagits av konventionsstaterna med två

tredjedels majoritet.

 

3. När en ändring träder i kraft skall den vara

bindande för de konventionsstater som har antagit

den, medan övriga konventionsstater fortfarande

är bundna av bestämmelserna i detta protokoll och

eventuella tidigare ändringar, som de antagit.

 

 

Artikel 13

 

1. Detta protokoll, där de arabiska, engelska, franska,

kinesiska, ryska och spanska texterna är lika

giltiga, skall deponeras i Förenta nationernas

arkiv.

 

2. Förenta nationernas generalsekreterare skall

översända bestyrkta kopior av detta protokoll till

alla konventionsstater och alla stater som har

undertecknat konventionen." 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakultativt protokoll

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

till konventionen om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

barnets rättigheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

angående handel med barn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

barnprostitution

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och barnpornografi

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antagen av FN:s Generalförsamling den 25 maj 2000.

 

Regeringen beslutade den 7 september 2000 att underteckna

protokollet.

 

 

Sverige undertecknade protokollet den 8 september 2000.

 

Den 7 december 2006 beslutade regeringen att ratificera

protokollet och att i samband därmed avge följande förklaring

avseende Artikel 2.c i protokollet:

"Ordet framställning skall avse endast visuella framställningar,

dvs bilder" (prop.2005/06:68).

 

 

Den 19 januari 2007 deponerades instrumentet hos FN:s

generalsekretariat.

 

Protokollet trädde i kraft den 18 januari 2002 och för Sverige

trädde det i kraft den 19 februari 2007 (SÖ 2007:7).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Fakultativt protokoll

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

till konventionen om

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

barnets rättigheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

angående handel med barn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

barnprostitution

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och barnpornografi

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inledning

 

 

De stater som är parter i detta protokoll,

 

 

som anser att det för att uppnå syftena med

konventionen om barnets rättigheter och

genomförandet av bestämmelserna i denna, särskilt

Artiklarna 1, 11, 21, 32, 33, 34, 35 och 36, skulle vara

lämpligt att utöka de åtgärder som konventions-

staterna bör vidta för att garantera att barn skyddas

från försäljning av barn, barnprostitution och

barnpornografi,

 

som även anser att konventionen om barnets

rättigheter erkänner barnets rätt att skyddas från att

bli ekonomiskt utnyttjat och från något arbete som

sannolikt kan vara riskfyllt eller hindra barnets

utbildning, eller vara skadligt för barnets hälsa eller

fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller sociala

utveckling,

 

som är allvarligt oroade av den omfattande och

ökande internationella handeln med barn i syfte att

sälja barn, bedriva barnprostitution och

barnpornografi,

 

som är djupt oroade av den utbredda och fortsatta

sexturismen, som barn är särskilt sårbara för,

eftersom den direkt främjar försäljning av barn,

barnprostitution och barnpornografi,

 

som erkänner att ett antal särskilt utsatta grupper,

inbegripet flickor, löper större risk att bli sexuellt

utnyttjade och att flickor utgör en oproportionerligt

stor andel av de sexuellt utnyttjade,

 

som oroas av den ökade tillgången på barn-

pornografi på Internet och i annan teknik under

utveckling och som erinrar om den internationella

konferensen om bekämpning av barnpornografi på

Internet, som hölls i Wien 1999, i synnerhet dess

slutsatser, där det krävs en världsomspännande

kriminalisering av produktion, distribution, export,

överföring, import, avsiktligt innehav och

annonsering av barnpornografi, och som betonar

vikten av närmare samarbete och partnerskap mellan

regeringarna och Internetindustrin,

 

som tror att avskaffandet av försäljning av barn,

barnprostitution och barnpornografi kommer att

underlättas genom att en helhetssyn antas, som tar

hänsyn till de bidragande faktorerna, inbegripet

underutveckling, fattigdom, ekonomiska skillnader,

orättvisa socioekonomiska strukturer dys-

funktionella familjer, brist på utbildning, migration

från land till stad, könsdiskriminering, oansvarigt

sexuellt beteende av vuxna, skadliga sedvänjor,

väpnade konflikter och handel med barn,
 

 

som även tror att ansträngningar att höja

allmänhetens medvetenhet behövs för att minska

efterfrågan på försäljning av barn, barnprostitution

och barnpornografi och som dessutom tror på vikten

av att stärka det globala partnerskapet mellan alla

aktörer och av att förbättra brottsbekämpningen på

nationell nivå,

 

som noterar bestämmelserna i internationella

rättsliga instrument som är relevanta när det gäller

skydd av barn, inbegripet 'Haagkonventionen om

skydd av barn och samarbete avseende

internationella adoptioner', 'Haagkonventionen om

de civila aspekterna på internationella bortföranden

av barn', 'Haagkonventionen om behörighet,

tillämplig lag, erkännande, och samarbete i frågor om

föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn' samt

'Internationella arbetsorganisationens (ILO)

konvention nr 182 om de värsta formerna av

barnarbete',

 

som uppmuntras av det överväldigande stödet för

konventionenom barnets rättigheter, som visar på

det omfattande engagemang som finns för att främja

och skydda barnets rättigheter,

 

som erkänner vikten av att genomföra

bestämmelserna i handlingsprogrammet för

förhindrande av försäljning av barn, barnprostitution

och barnpornografi samt i den deklaration och den

handlingsplan som antogs vid Världskongressen

mot kommersiell sexuell exploatering av barn som

hölls i Stockholm den 27-31 augusti 1996, liksom i

andra relevanta beslut och rekommendationer av

berörda internationella organ,

 

som tar vederbörlig hänsyn till vikten av varje folks

traditioner och kulturella värderingar när det gäller

barnets skydd och harmoniska utveckling,

 

 

har kommit överens om följande:

 

 

Artikel 1

 

Konventionsstaterna ska förbjuda försäljning av

barn, barnprostitution och barnpornografi enligt

bestämmelserna i detta protokoll.

 

 

Artikel 2

 

I detta protokoll avses med

 

a) försäljning av barn:

varje handling eller transaktion genom vilken ett

barn överförs av en person eller grupp av

personer till annan mot betalning eller någon

annan form av ersättning,

 

b) barnprostitution:

användning av ett barn i sexuella handlingar mot

betalning eller någon annan form av ersättning,

 

c) barnpornografi:

framställning, av vilket som helst slag, av ett barn

som deltar i verkliga eller simulerade

oförblommerade sexuella handlingar eller varje

framställning av ett barns könsorgan för

huvudsakligen sexuella syften.

 

 

Artikel 3

 

1. Varje konventionsstat ska säkerställa

att åtminstone följande handlingar och

verksamheter omfattas helt av dess straffrättsliga

lagstiftning, oavsett om brotten begås inom ett

land eller är gränsöverskridande och oavsett om

de begås på individuell basis eller i organiserad

form:

 

a) När det gäller försäljning av barn enligt Artikel 2

 

 i) att bjuda ut, leverera eller ta emot ett barn, på

vilket sätt det än sker, i syfte att

 

a. barnet ska utnyttjas sexuellt,

 

b. att barnets organ ska överlåtas i

vinstsyfte,

 

c. att barnet ska sättas i tvångsarbete,

 

ii) att som mellanhand otillbörligt framkalla

samtycke till adoption av ett barn i strid med

tillämpliga internationella rättsliga

instrument om adoption.

 

b) Att bjuda ut, ta emot, skaffa fram eller

tillhandahålla ett barn för barnprostitution

enligt Artikel 2.

 

c) Att producera, distribuera, sprida, importera,

exportera, bjuda ut eller sälja eller att för sådant

syfte, inneha barnpornografi enligt definitionen

i Artikel 2.

 

2. Med förbehåll för bestämmelserna i den nationella

lagstiftningen i en konventionsstat ska detsamma

gälla försök att begå samt medhjälp och annan

medverkan till någon av de nämnda handlingarna.

 

3. Varje konventionsstat ska belägga sådana brott

med lämpliga straff som beaktar deras allvarliga

beskaffenhet.

 

4. Med förbehåll för bestämmelserna i dess

nationella lagstiftning ska varje konventionsstat

vidta åtgärder för att, när det är lämpligt, fastställa

juridiska personers ansvar för brott som anges i

punkt 1 i denna artikel.

 

Beroende på konventionsstatens nationella

rättsliga principer, kan ett sådant ansvar för

juridiska personer vara straffrättsligt, civilrättsligt

eller administrativt.

 

5. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga

rättsliga och administrativa åtgärder för att

säkerställa att alla personer som är inblandade i